borta bra men hemma bäst!
Lidköping påskhelgen
Det är lite kyligare än vad jag ar van vid. Människorna på bussen skriker inte och det är ingen som hälsar på gatan om man inte är bekant med dem heller. Förra måndagen landade jag tillsammans med 7 andra svenskar och 8 zambier i stockholm. Efter några dagars läger i Bromma utanför sthlm med svensk mat, mycket ordning-och-reda och nollgradigt väder kom vi, Nankonde och jag hem, hem till Lidköping. Den härliga lilla stad som jag nog säkerligen kommer spendera mitt vuxna liv i, dock kunde en viss stockholmare inte förstå hur familjen klemisch kunde ha en sommarstuga på landet eller utanför staden då familjen ju redan bor utanför staden? Staden är ju i detta fallet så klart härliga Stockholm!
I Lidköping välkomnades vi bokstavligen med mycket vänlig varma armar. Solen sken, både mor och far kom mötte oss på tågstationen. Nankonde och jag har inte varit sysslolösa under dessa dagar vi varti hemma. Då vi inte blivit underhållna av mina föräldrar har mig syster tagit vid eller så har vi träffat mina vänner eller nära och kära. Vi har fikat cirka 12 ggr på fyra dagar och Nankonde tycker verkligen att vi svenskar verkligen tagit fast på denna stillsammas aktivitet och tagit den to another level. Ja vad ska man säga? Det är ju sant men jag kan ju inte säga att jag ogillart. Det är ju även härligt att komma hem och få höra sitt egna språk lite mer, alltså vara omringad av västgötadialekten igen! Under påskhelgen hann vi med en del fika alltså även torghandeln under lördagen, påsklunch med hela tjocka släkten, besök på Rörstrand, en cykeltur (gick hyfsat bra för min vän bara en liten, liten vurpa. hon kommer vara en galant cyklist i slutet av juni) beundra Läcköslott och även avnjuta en glass i solskenet på spiken och dessutom lite andra svenska saker som att äta påskgodis, lax, kaviar med mera.
Nu sitter vi på tåget till Umeå och njuter av vår 12 timmars (!) långa resa till norra Sverige. Ska bli himla spännande och intressant att bo dessa tre månader i Norrland och dessutom få bo i en studentstad. Kanske kan komma på vad jag ska äga resten av mitt liv åt. Lite sugen på att börja plugga men det är ju en fördel om man vet så man inte bara kastar sig in i någonting. Detta med att bestämma sig kan ju vara lite svårt för fröken Klemisch ibland. Dock veta hon att hon kommer bo i Lidköping över sommaren och jobba på ICA Hjertberg. Nu ska jag fortsätta läsa "Lång väg hem, En barnsoldats berättelse" av Ishmael Beah.
Fått höra att det är så många som följt min blogg, vilket jag inte trodde, måste bara uttrycka min glädje över detta! Pratat med kusiner, mostrar och min extra mamma Elisabeth som alla följt min blogg. Kommer fortsätta berätta här på bloggen om hur det går i Norrland, vad min Nankonde tycker är konstigt med Sverige och hur jag resan fortsätter från det (ibland) kaotiskt med färglada Zambia där groundnuts säljs i vartenda gathörn till en Sveriges nordligaste städer där bananerna är gröna när man köper dem och där man kan duscha i varmvatten i timmar!
Martina Klemisch, tåget mellan Lisch - Umeå
